Jakob Ponsimaa

Björkarnas stad

Björkarnas stad

För många år sedan så flydde jag från mitt liv som jag hade byggt upp i Umeå. Jag hade pluggat i Umeå och bott där några år efter universitetet, sedan stack jag. Jag fick ingen ordning i mitt huvud och allt jag kände var kaos. Det är dock svårt att fly från något och efter en tid började jag längta tillbaka fast jag hade det bra där jag var. Åren gick men längtan fanns fortfarande kvar, fast den hade börjat suddas ut och jag började inse att platsen kanske inte hade något med mitt välmående att göra. Men ibland tar livet vägar som man inte riktigt räknat med och helt plötsligt var vägen öppen igen och Umeå fanns som en möjlighet.

Jag mindes livet i norr som enkelt och alla problem som jag flydde från sist hade jag lämnat bakom mig. Jag valde att flytta tillbaka som en helt ny man. Det tog dock inte lång tid för mig att inse att jag flyttade tillbaka till ett helt nytt liv och att Umeå inte var samma som sist. Jag tyckte fortfarande om Umeå men det var ett annorlunda Umeå. Mitt i detta nya så fanns det även nya problem för mitt huvud och mitt hjärta att reda ut. Denna gång handlade det om något som kunde blivit men som det aldrig fanns någon möjlighet till att förverkliga av olika anledningar. Att känna något för någon med vetskapen om att det är fel är aldrig lätt och jag slöt mig, men undertiden jag skrev låten öppnade jag dörren som var stängd och tillät mig att känna de känslor som jag trängt undan.

När jag för andra gången beslöt mig för att lämna Umeå var det dock ingen flykt utan ett noggrant övervägt beslut. Men jag älskar verkligen Umeå, älven och alla fina människor som bor där.

Foto: Maria Söderholm