Jakob Ponsimaa

Neonskylt

Neonskylt

Texten som jag skrev till Neonskylt handlar om en sensommar kväll på ett uteställe i Umeå som heter REX.

Foto: Maria Söderholm

Denna sensommarkväll började med att brorsan och några fler kompisar ville att jag skulle följa med ut, men jag var på ett rätt pissigt humör och var inte alls sugen. Därför bemödade jag mig med att sura som en liten snorunge när när dom glada och berusade kom hem till mig och lockade med alla möjliga härliga senarior för vad kvällen hade att erbjuda. Tillslut fast under protest snörade jag på mig skorna och följde med ut. Väl ute så var verkligen sommaren kvällen så där grym som den svenska sommaren kan vara ibland, ni vet när det är varmt och skönt och man liksom känner att cellerna i kroppen börjar vibrera i samklang med allt runtomkring. Jag hade dock svårt att släppa taget om mitt tråkiga tillstånd fast sommaren och mitt glada sällskap verkligen gjorde sitt bästa för att ändra på det. Rådhuset som Rex är inhyrt i ligger mitt på stora torget i Umeå och ju närmare vi kom desto tydligare blev sorlen och skratten från deras uteservering. Tio minuter senare var vi inne och styrde fotstegen mot baren. Efter någon öl var övriga sällskapet borta de hade fått nog av sitt muttrande bihang och hoppade på dansgolvet eller minglade med betydligt gladare sällskap än mig. Jag stod kvar där jag stod och beställde några öl till och stod och titta ner mot parken och älven och filosoferade, då helt plötsligt 2cm från min näsa var ett ansikte som var fullt med sommarkvälls energi. Suck tänkte jag för mig själv, ikväll har du verkligen passerat min integritets zon med råge.

Vad som hände sedan kommer låten att förtälja,  jag kan avslöja redan nu att jag var på betydligt bättre humör lite senare på kvällen.