Jakob Ponsimaa

Björkarnas stad

Björkarnas stad

Jag flyttade tillbaka till Björkarnas stad som en ny man för jag mindes älven som rann som klar och kall och sann jag hade för mig att det var enkelt att leva här jag hade aldrig räknat med att du skulle finnas där.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag att jag sett solen gå upp tillsammans med dig och mina händer hade fått utforska solstrålarna som väckte din kropp.

Jag förträngde mina känslor och vägrade att se när våra ögon möttes hade jag till och med svårt att le men isen på älven kommer ge sig och jag vet att någon annan kommer se dig.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag att jag sett solen gå upp tillsammans med dig och mina händer hade fått utforska solstrålarna som väckte din kropp.

Jag kommer aldrig glömma stunderna med dig aldrig att glömma ditt avväpnande skratt ämnat just för mig.

Om våra tankar hade korsats i en annan tid eller annat liv så vet jag om våra händer hade mötts på en annan plats i ett annat rum så vet jag

Foto : Maria Söderholm

För många år sedan så flydde jag från mitt liv som jag hade byggt upp i Umeå. Jag hade pluggat i Umeå och bott där några år efter universitetet, sedan stack jag. Jag fick ingen ordning i mitt huvud och allt jag kände var kaos. Det är dock svårt att fly från något och efter en tid började jag längta tillbaka fast jag hade det bra där jag var. Åren gick men längtan fanns fortfarande kvar, fast den hade börjat suddas ut och jag började inse att platsen kanske inte hade något med mitt välmående att göra. Men ibland tar livet vägar som man inte riktigt räknat med och helt plötsligt var vägen öppen igen och Umeå fanns som en möjlighet.

Jag mindes livet i norr som enkelt och alla problem som jag flydde från sist hade jag lämnat bakom mig. Jag valde att flytta tillbaka som en helt ny man. Det tog dock inte lång tid för mig att inse att jag flyttade tillbaka till ett helt nytt liv och att Umeå inte var samma som sist. Jag tyckte fortfarande om Umeå men det var ett annorlunda Umeå. Mitt i detta nya så fanns det även nya problem för mitt huvud och mitt hjärta att reda ut. Denna gång handlade det om något som kunde blivit men som det aldrig fanns någon möjlighet till att förverkliga av olika anledningar. Att känna något för någon med vetskapen om att det är fel är aldrig lätt och jag slöt mig, men undertiden jag skrev låten öppnade jag dörren som var stängd och tillät mig att känna de känslor som jag trängt undan.

När jag för andra gången beslöt mig för att lämna Umeå var det dock ingen flykt utan ett noggrant övervägt beslut. Men jag älskar verkligen Umeå, älven och alla fina människor som bor där.