Jakob Ponsimaa

Neonskylt

Neonskylt

Du kom fram till mig och sa får jag ställa en fråga det är väl ok sa jag om du bara våga. Du sa får jag möjligtvis sno en dans jag sa ser det ut som om jag mist all sans

Men du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Dina ögon dom tindra helt underbara det kanske var berusningen eller äkta vara och efter ytterligare en liten stund blev jag varse din kropp och var i himlen på en sekund.

Ja du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Det känns alltid lite konstigt när dansen tagit slut men du tog min hand och sa vi följs åt ut där ute så övergick mörkret till ljus och och när gryningen omfamna oss försvann mitt rus. Då tog jag mod och sa får jag ställa en fråga det är väl ok sa du om du bara våga. Jag sa har jag möjligtvis någon chans du tindra till och sa har du mist all sans.

Ja  du var vacker som få och någonstans i min ögonvrå så blinka en neonskylt fan ta en chans det här kanske blir sommaren sista dans.

Foto : Maria Söderholm

Denna kväll handlar om en sen sommarkväll på ett uteställe i Umeå som heter Rex

Denna sensommarkväll började med att brorsan och några fler kompisar ville att jag skulle följa med ut, men jag var på ett rätt pissigt humör och var inte alls sugen. Därför bemödade jag mig med att sura som en liten snorunge när när dom glada och berusade kom hem till mig och lockade med alla möjliga härliga senarior för vad kvällen hade att erbjuda. Tillslut fast under protest snörade jag på mig skorna och följde med ut. Väl ute så var verkligen sommaren kvällen så där grym som den svenska sommaren kan vara ibland, ni vet när det är varmt och skönt och man liksom känner att cellerna i kroppen börjar vibrera i samklang med allt runtomkring. Jag hade dock svårt att släppa taget om mitt tråkiga tillstånd fast sommaren och mitt glada sällskap verkligen gjorde sitt bästa för att ändra på det. Rådhuset som Rex är inhyrt i ligger mitt på stora torget i Umeå och ju närmare vi kom desto tydligare blev sorlen och skratten från deras uteservering. Tio minuter senare var vi inne och styrde fotstegen mot baren. Efter någon öl var övriga sällskapet borta de hade fått nog av sitt muttrande bihang och hoppade på dansgolvet eller minglade med betydligt gladare sällskap än mig. Jag stod kvar där jag stod och beställde några öl till och stod och titta ner mot parken och älven och filosoferade, då helt plötsligt 2cm från min näsa var ett ansikte som var fullt med sommarkvälls energi. Suck tänkte jag för mig själv, ikväll har du verkligen passerat min integritets zon med råge.

Vad som hände sedan kommer låten att förtälja,  jag kan avslöja redan nu att jag var på betydligt bättre humör lite senare på kvällen.