Jakob Ponsimaa

Tro

Tro

Igår när jag kysste dig farväl kändes minuten som en sekund alldeles för kort och när jag åkt iväg kändes tiden på tok för lång och du för långt bort.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kropp. Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Dagarna med dig passerar som på film, jag trodde verkligen kroppen glömt bortmen livet är nog för kort. Att få ha dig nära kändes som en dröm något som var till låns men som jag aldrig skulle glömma bort.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kroppJag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Jag har en tro på att det kommer bli vi två om vi väljer det enkla kommer det bli så för kärleken den är starkast.

Jag saknar redan dina guldstänkta ögon dom har förtrollat min kroppJag saknar redan dina guldstänkta ögon dom ger själen hopp

Foto: Maria Söderholm

 Jag kunde inte få de där guldstänkta ögonen ur huvudet de fanns där på min näthinna så nära i tanke och känsla men ändå så långt ifrån. Jag hade nog gett upp kärleken men de dom ögonen hade väckt min tro igen på att det faktiskt fanns en känsla som var rätt och funderingarna började gro.